Jag minns fortfarande dagen jag upptäckte Jimmy Smith

Fin hund dessutom.
Fin hund dessutom.

Att kalla Jimmy Smith för kungen av Hammondorgeln är ett fett understatement. Jag glömmer aldrig första gången jag hörde Jimmy Smith. Det var på vinylcafét på Amiralsgatan i Malmö, för cirka 10 år sedan. Jag hittade en platta som hette Back at the chicken shack, och beslutade mig för att spela den.
Vinylcafét var ett ganska speciellt ställe där det var lätt att dricka kaffe på krita, och där musikvalet var minst sagt brokigt, beroende på vem som för tillfället stod bakom disken. Som stammis fick man dessutom ganska stora rättigheter till skivspelaren, vilket jag såklart utnyttjade till max. Det kan omöjligen ha funnits något café i Malmö som spelade så mycket blues och jazz på den tiden. Tror jag i alla fall.

Jag hängde där mest hela tiden under gymnasietiden (Jag gick på Latinsskolan som i princip låg granne med cafét) och även några år efter. Jag utvecklades till en bluesdiktator. Men såvitt jag vet var det ingen som klagade.

Fortsätt läsa ”Jag minns fortfarande dagen jag upptäckte Jimmy Smith”