På nyårsafton vill man inte ha att göra med en massa pretentiösa Frank Sinatra-fjantar

Kiki Dee
Ingen nyårsfest utan Kikki.

Sanslöst hög tid att preppa nyårslistan. Ingen playlist, ingen bra nyårsfest, det är sen gammalt!

Givna inslag:

  • Nästan allt med ABBA inklusive Happy New Year
  •  Rick Astley
  • Håkan Hellströms glada truddeluter
  • Kikki Danielsson
  • Hasse Andersson
  • Eddie Meduzas Mera Brännvin
  • Perikles var ska vi sova i natt?
  • GES När vi gräver guld i USA

Ja, ni fattar. När det är nyår vill man inte ha att göra med en massa pretentiösa och högstämt tillrättalagda Frank Sinatra-fjantar. Eller obskyra vänsternissar som vill lyssna på the Wedding Present och diskutera djupa grejer, eller något sånt. Man ska skråla till hitsen och slipsen den ska enligt lag knytas runt huvudet. Det är ”no holds barred” och öppna spjäll som gäller. Eftertänksamheten hör nyårsdagen till.

 

 

Idag minns jag Joe Pass (1929-1994)

Joe pass - gitarrist i absoluta toppen. Foto: Tom Marcello
Joe pass - gitarrist i absoluta toppen. Foto: Tom Marcello

Idag för för 17 år sedan gick Joe Pass bort. 64 år gammal dog han i levercancer. Han får väl sägas vara en musikernas musiker och han räknas som en av de absolut främsta gitarristerna, alla kategorier, även om han främst lyfts fram i jazzkretsar, av naturliga skäl. Han var en jazzman av episka mått som med precision och utan att darra på manscheten lyfte jazzgitarren till en nivå som jag tror få matchar än idag. Min personliga koppling till Joe Pass musik kan inte påstås vara stark. Icke desto mindre har jag ett klart minne av när jag på ren chans inhandlade Sounds of Cynanon, från 1961. Plattan bestod av musiker som på grund av sitt missbruk sökte hjälp hos The Synanon institute, en märklig rörelse som under åren kom att bli en sekt med kriminella inslag, och slutligen upplöstes 1989. En av musikerna var Joe Pass som utvecklat ett drogberoende han faktiskt blev av med under sin vistelse hos institutet. Fortsätt läsa ”Idag minns jag Joe Pass (1929-1994)”