På nyårsafton vill man inte ha att göra med en massa pretentiösa Frank Sinatra-fjantar

Kiki Dee
Ingen nyårsfest utan Kikki.

Sanslöst hög tid att preppa nyårslistan. Ingen playlist, ingen bra nyårsfest, det är sen gammalt!

Givna inslag:

  • Nästan allt med ABBA inklusive Happy New Year
  •  Rick Astley
  • Håkan Hellströms glada truddeluter
  • Kikki Danielsson
  • Hasse Andersson
  • Eddie Meduzas Mera Brännvin
  • Perikles var ska vi sova i natt?
  • GES När vi gräver guld i USA

Ja, ni fattar. När det är nyår vill man inte ha att göra med en massa pretentiösa och högstämt tillrättalagda Frank Sinatra-fjantar. Eller obskyra vänsternissar som vill lyssna på the Wedding Present och diskutera djupa grejer, eller något sånt. Man ska skråla till hitsen och slipsen den ska enligt lag knytas runt huvudet. Det är ”no holds barred” och öppna spjäll som gäller. Eftertänksamheten hör nyårsdagen till.

 

 

Om Håkan Hellström och rengöring av betonggolv

Igår morse lite efter klockan 9 gick jag ut för att rasta hunden och att köpa frallor.
Redan vid denna tid ringlade sig en inte oansenlig kö utanför Folk & Rock. Varför? Håkan Hellström var i stan för att signera skivor.

En del fnissar lite von oben åt den typ av beteende. Att köa från tidig morgon för att se eller träffa sin idol, men jag har gjort samma sak tre gånger. I Köpenhamn, i Göteborg och i Berlin. Det gällde såklart Morrissey.

Jag kan förstå att Håkan framkallar den typen av hysteri, hängivenhet och kärlek. Han är passionerad, till synes självutlämnande och bär hjärtat utanpå. Men ändå borgerligt trygg och snäll med sunda värderingar. Han är som vi.

Själv satt jag senare tvärsöver och drack en öl och åt en burgare på Mando, kvarterskrogen. Våren kom på allvar igår till Malmö.

Jag tänker inte ens länka till den pinsamma recensionen i Expressen där hans senaste platta sågades. Men två anledningar till att det är en illa utförd recension:

1. Skribenten drar löjets skimmer över sig själv då han inte kan dölja sin frustration och besvikelse över att Hellström vägrar växa upp och skriva texter om topplån, Webbergrillar och hur man lättast rengör ett obehandlat betonggolv från alger.
Tillåt mig tipsa om Tomas Ledins samlade katalog.

2. Han utgår endast från sina eget känsloliv och berättar överhuvudtaget inget om den musik han får betalt för att recensera. Av texten lär jag mig att skribenten måhända är två steg från parterapi, men inte mycket mer.

Min egen inställning till Håkan har alltid varit: solklart positiv men inte speciellt engagerad. Men den senaste plattan gillar jag.

I synnerhet titelspåret och Du kan gå din egen väg. En tungt soulspår med riktiga körer, en liten nick, såklart, till Fleetwood Mac, och något som kan liknas vid ett groove, något vi inte varit bortskämda med tidigare.

Bandet är bättre än någonsin och den hysteriska blåsorkestern är sedan länge borta. Nu ersatta med stråkar och en saxofon vid ett tillfälle.

Kanske har temat för Håkans texter inte direkt utvecklats, men musiken har gjort en betydligt längre resa. Till det bättre.

Hur man rengör ett obehandlat betonggolv? Ja, det är en svår fråga vi brottas med i detta hem. Medelklassens osjungna hjältar och så vidare.

Nedan: viktig bild på mig när jag satt och tittade på folk.

20130421-140650.jpg