Prince gör en classic Van Halen – fast tvärtom

Van Halen. Full koll på läget.
Van Halen. Full koll på läget.

Läser att Prince, denna märkliga men synnerligen begåvade herre, gör vad man kan kalla en Van Halen, fast tvärtom inför Way Out west. I stjärnans rider – som egentligen inte är så märkvärdig om man jämför med en del andra artisters önskelistor – specificeras det bland annat att han kräver en skål med M&M:s där alla färger är bortplockade utom de bruna. Om detta stämmer innebär det kuriöst nog att han har ett önskemål som liknar det Van Halen brukade ha. Fast de vill ha alla bruna godisar bortplockade! Det är mycket med det jordiska.

Poänglös rockstjärneattityd? Kanske.

Men David Lee Roth har vid ett flertal tillfällen förklarat bandets begäran med ett väldigt rationellt argument. Om bandet anlände till en spelning och fann att de bruna godisarna inte var bortplockade – då anade de oråd. För om konsertarrangören inte kan ordna med en så simpel sak, hur kan man då luta sig tillbaka och tro att denne är kapabel till något annat, överhuvudtaget? M&M-skålen var ett första test. Om arrangören misslyckades var det dags att hålla ögon och öron öppna för andra, mer allvarliga missar.

Morrisseys fans förtjänar bättre än Sundspärlan

Plask, plask. Kanske lika bra att Morrissey skippade Sundspärlan?
Plask, plask. Kanske lika bra att Morrissey skippade Sundspärlan?

Ja, det blev ju en lyckad konsert med Morrissey på Sundspärlan i Helsingborg. Inte. Det såg skumt ut redan från början. Jag anlände vid halva elvatiden då det redan regnat ett bra tag. 17 personer hade anlänt innan mig och stod lite till nåders under ett tält och blickade ner mot en liten, sliten träscen där regnet redan bildat små pölar. Här skulle alltså Morrissey, legenden, och hans band uppträda? Det kändes tveksamt, men jag utgick från att arrangörerna visste vad de gjorde.

Efter någon timme gick jag och några andra fanns iväg på en kort lunch. Det fortsatte att regna. Och regna. När vi sedan kommer tillbaka en timme senare möts vi av beskedet från Morrissey crew: the show is cancelled.
Kanske inte helt konstigt med tanke på att scenen nu var ännu blötare. Jag är ingen elektriker, men el och vatten – passar det alltid så bra ihop?
Jag hörde även en av Morrisseys medarbetare nämna något om att vatten föll ner där trummorna skulle stå. Lät ej idealiskt.
För att kort sammanfatta: Jag tolkade det som att Morrisseys medarbetare bedömde scenen som otjänlig under de rådande väderförhållandena. Rätt eller fel? Jag vet inte.

Men det känns något trist att vissa verkar se det som att Morrissey ”valde” att ställa in för att det regnade lite på honom. Ja, jo. Valde gjorde han nog allt. Men kanske var det rätt val.

Man undrar hur komunikation funkar mellan artister, bokare och managers. Har Morrissey valt att spela på detta ruckel till scen? Har någon valt åt honom?

I vilket fall. Han – och inte minst hans omänskligt lojala fans  – förtjänar bättre än Sundspärlan. Mycket bättre.

Läs mer:

Morrissey ställer in konsert. (Aftonbladet.)

Morrissey ställer in i Helsingborg. (Skånska Dagbladet.)

Morrissey ställer in spelning. (GP)

Morrissey regnar bort (Sydsvenskan)

Morrissey, Morrissey, Morrissey!!

Yes, så var det snart dags igen. Morrissey live. Alltid en mycket, mycket speciell och pirrig känsla. Det kan jag inte komma ifrån. Första gången jag såg honom var 1999, i Köpenhamn. Då var jag 16 år gammal, och den upplevelsen var totalt obeskrivlig och mina tonårs absoluta höjdpunkt, utan tvekan. Det skulle dröja tio år fram tills nästa konsert, och jag trodde att jag som vuxen man hade uppnått en viss mognad och distans till min idoldyrkan. Men knappast. När det väl var dags och Morrissey kom ut på scen förflyttades jag tio år tillbaka i tiden. Efter det hann jag med att se honom i Berlin några månader senare.

Imorgon är det alltså dags igen. Sundspärlan i Helsingborg är det som gäller. Just nu sitter jag och funderar på om jag ska åka dit tidigt på morgonen/förmiddagen för att återigen kunna få en bra plats. Orkar jag? Egentligen inte. Men det lutar åt det ändå. Får ta med en kexchoklad och en cola.

Förväntningarna är höga. Årets setlist är grymt bra och varierad med hits både från Smithseran och Morrisseys ännu längre solokarriär. Jag kommer DÖ när han kör You’re the one for me, fatty, Alma Matters och Theres is s light that never goes out. Dö som en tonåring.