Gaffaskribentens magplask påminner mig om viktiga utgångspunkter

Det skrattas, såvitt jag efter en ytlig översyn på sociala medier uppfattar saken, ganska kollektivt åt Takida, som polisanmäler en recensent efter en minst sagt grov text i tidningen Gaffa.  I någon bemärkelse kan jag givetvis förstå varför. Det ska nog mycket till för att bandet ska komma någonvart med sin anmälan. Tryck- och yttrandefriheten är lyckligtvis mycket omfattande i vårt land och då får man räkna med yttringar som både tangerar och överskrider smaklösheten.

För det är ju givetvis fråga om just detta. Vad man än anser om Takidas musik – jag är föga inlyssnad – kan bandets påstådda vidrighet inte mäta sig med den plumphet och äckliga ton som genomsyrar texten i Gaffa. Skribenten tycker sig säkert vara kvick, begåvad, dråplig och slagkraftig.

Jag tycker att texten är dålig. Inte bara för att den är förolämpande, utan för att den bortom kränkningarna helt misslyckas med att faktiskt säga något konkret om musiken Takida spelar. Mission failed.

Fortsätt läsa ”Gaffaskribentens magplask påminner mig om viktiga utgångspunkter”