Scoundrels återupplivar den brittiska bluesvågen

Den brittiska bluesvågen är inte död. Upptäckte alldeles nyss Scoundrels, ett bluesrockband från London. De släppte sitt debutalbum 2011, så jag är säkert sent ute. Men, i vilket fall tycker jag detta är riktigt bra. Det är modernt, det är inte vintage utan här och nu. Men väldigt mycket blues, soul och gammal rock n’ roll.

Som The Hives, till exempel, med den skillnaden att de här grabbarna kan lira på riktigt.

Jag skulle kunna spela detta för mina mer modernt inriktade bekanta. Och vi skulle alla ha trevligt tillsammans.

 

The J. Geils band – så mycket mer än bara Centerfold

Magic Dick. Bra artistnamn.
Magic Dick. Bra artistnamn.

The J. Geils Band är verkligen ett klassiskt one hit wonder band. Om man möjligen bortser från Love Stinks (som fick en revival i filmen The wedding singer), är bandet känt för en låt: Centerfold. Den jävla Centerfold. Alla de som hade sin festperiod under 1980-talet måste verkligen spytt på denna låt, då jag utgår från att den spelades jämnt, jämnt. Som In Da Club, fast mer Svenne Banan och jobbigare.

Och så orättvist mot The J. Geils Band som under 1970-talet var en synnerligen fläskig rhythm and bluesorkester men många hästar under huven. Kanske inte det fetaste av det fetaste – men jäkligt bra.  Fortsätt läsa ”The J. Geils band – så mycket mer än bara Centerfold”