Bortglömt godis: Your filthy little mouth

Diamond Dave - bättre med åldern. Foto: Alexandre Cardoso
Diamond Dave - bättre med åldern. Foto: Alexandre Cardoso

Det jag gillar med David lee Roth, och som gör honom till min favoritsångare i Van Halen, är inte bara att han är en fantastisk showman med branschens största ego. Han har även en röst med genuin rökig blueskänsla, som faktiskt utvecklades långt efter han lämnade Van Halen 1984. Bakom all spandex och Eddie Van Halens förvisso trivsamma riffpyroteknik fanns en röst och ett djup som gjorde att David lee Roth skiljde sig från samtida långhåriga sångare i andra 80-talsband.

Kanske är det något ironiskt att den soloplatta som sågades mest när den kom, håller bäst idag. Jag talar om 1994 års Your filthy little mouth, en klassisk r n’ b-platta med mycket blues, soul och gammeldags rockkänsla. Låtar som A little luck, Sunburn och Experience måste ses som välkomna mognadsprov efter ganska skrikiga A little ain’t enough från 1991. Naturligtvis låg detta album helt fel i tiden, då den släpptes mitt under grungevågen och därmed måste betraktas som en i sammanhanget intrikat och forntidsmässig historia.

Icke desto mindre gillar jag den. Till och med Daves våghalsiga försök att göra något med Willie Nelsons heliga Night Life slår väl ut.